För den oupplyste

Hej jag heter Markus Krunegård. Denna text följer med min solodebut som givits namnet Markusevangeliet, en skiva jag gjort nästan alldeles själv. Förutom lite annat som inte hör hit sjunger jag i bandet Laakso, vi är ganska populära i Sverige och ska inte splittras, det kändes bara naturligt att testa detta med att vara själv. Jag har velat vara själv sen jag var 6 år. Jag ville börja med pingis, boxning eller ridning, pingisklubben hade ingen plats, boxning blev jag förbjuden att testa, ”du blir dum i huvet av sånt”, och ridning var för dyrt. Så det blev lagsport.

Jag uppskattar nu, många år av grupparbete senare, min utflykt i ensamheten, den är enkel och lite tråkig till skillnad från skivan som är ganska mycket. Detta är egentligen det 3:e soloalbumet jag gjort mer eller mindre färdigt men de tidigare 2 har stupat nånstans i triangeln, obryddhet, jante-Markus och tvivel.
Men nu var det alltså tydligen dags.

Jag har försökt göra en skiva med texterna i centrum, utan farliga ljud, utan klistriga refränger och utan för smittsamma slingor som skulle riskera att hamna framför orden och rösten.
I vanliga fall brukar jag tycka om att sjunga uttrycksfullt och gapa högt, denna skiva ska vara lite mer betraktande, liksom sjungen efter festen.

Resultatet, 13 sånger på svenska, är på många olika sätt men ni som gillar enkla vägar får här några bekväma beskrivningar som stämmer mer eller mindre bra. Mauro Scocco utan refränger, Cornelis på houseklubb, ett töntigare imperiet, Laakso på svenska.
Jag uppfann också en ny genre.
Allmoge Goth.
Hör av er om ni har några frågor.
Tack
Ps. Ni som vill göra nånting solo men inte vågar, ta med en kompis med magiska skills och ömt handlag, min kompis heter Christoffer Roth. Ds
Ps2. om du bara lyssnar en gång behöver du inte lyssna alls.Ds
Tack.

 

Kontakt

Bokning
jesper.ohlsson@blixten.com

Management
helen@mclaughlin.se